Nykomlingskollen fortsätter. Denna gång med Onsala BK från Kungsbacka. Nykomlingen debuterar i Ettan med en lokalt förankrad och sammansvetsad trupp. - Det är inte många lag som har det, säger anfallaren Joel Palmquist.

Från Onsala BK till Varbergs BoIS, vidare till Ljungskile SK och tillbaka till Onsala BK. Som 28-åring har Joel Palmquist varit med om mycket i sin fotbollskarriär. Nu ska anfallaren spela med moderklubben som debuterar i Ettan.

- Vi kommer vara nykomling och underdog men jag tror att vi inte kommer tänka på det. Varje match blir historisk för oss, säger han. 

Redan som 15-åring blev Palmquist uppflyttad från ungdoms- till A-laget. Då låg klubben i division fyra och var bland de sämre lagen i Kungsbackaområdet. 

- Om man kollar tillbaka så är det stor skillnad. Klubben, organisationen och truppen. Det var ett äldre garde som styrde och ställde men det var bra sammanhållningen i truppen. Som då, som nu. Vi vann inte ett derby när vi mötte Kungsbacka, Tölö eller Fjärås. Det var tufft, säger han. 

Däremot gick hans prestationer inte obemärkt förbi. Inför säsongen 2015 fick han, som 19-åring, ett provspel med Varbergs BoIS i Superettan. Det förändrade hans tillvaro även om steget var stort från division fyra. 

- Det var ett jäkla tufft steg att ta. Jag trodde inte riktigt att jag skulle få kontrakt men jag fick ändå kontrakt efter ett bra provspel. Man fick lära sig försvarsspel på riktigt och verkligen kämpa för en plats. Det var väldigt mycket mentalt men även fysiskt, säger Palmquist. 

Första säsongen var tuff men läropengen nyttig. Anfallaren tränade med A-laget och spelade matcher med U21-laget. 

- Jag var sämst på plan i varje träning. Det var en sån grej att fortsätta ta sig till träningen och vara sämst. Just den mentala biten att kämpa på, det härdade en, säger han. 

I slutet av säsongen kom belöningen med inhopp i Superettan. 

- Jag fick hoppa in mot Degerfors som ytterback. Då kändes att jobbet hade lett till någonting, säger han. 

Palmquist arbetade in sig i startelvan under efterföljande säsongerna. Det blev totalt fyra mål och 60 matcher i Varbergströjan innan flytten till Ljungskile SK i Ettan inför säsongen 2019. 

- Det blev inte någon succé. Jag fick en stressfaktur i februari, var borta i tre månader och kom tillbaka på sommaren. Då hade Udo, Westermark och Svahn gjort bra ifrån sig. Det var inte lätt att slå sig in, säger han och fortsätter: 

- Det var även långt med pendlandet till Ljungskile och man spelade inte så mycket. Sista året med Varberg var även tufft. Det blev en liten ond cirkel. Jag behövde få bort all press på mig själv och hitta glädjen igen. 

“Varje match blir historisk för oss” 

Lösningen blev att vända hemåt och tillbaka till moderklubben Onsala BK. Denna gång som en mognare och äldre spelare tillsammans med sina tidigare kompisar.

- Jag ville komma hem, umgås med polarna i laget och spela matcher. Det är en bra och familjär klubb - det är hemma på ett sätt, säger han. 

Säsongen 2020 slutade Onsala BK på åttonde plats i division två Västra Götaland innan klubben började klättra i tabellen. Klubben satsade långsiktigt och slutade på fjärde- och femteplats efter säsongen 2021 och 2022. 

- Inför varje år har vi sagt internt att “detta är bästa truppen som vi haft”. Sedan har vi byggt upp mer och mer förväntningar. Det var tufft när vi tappade Gustav Lundgren till GAIS och Viktor Andersson till Värnamo. Då var det mer “hur ska vi klara oss?” men vi fick in några gubbar. Det har varit så i många säsonger. Det har alltid varit en optimism och strävan efter högre serier. Samtidigt har många yngre kommit in och tagit plats. 

Känner du igen dig själv när du ser dem yngre förmågorna - att du själv kom fram på samma sätt? 

- Det är kul att de kommer underifrån, är från Onsala och en “Kungsbackagrabb”. Att de kommer in och visar vad de går för. Det går att relatera till sig själv - att ta mycket plats och är orädda. Jag önskar att man själv varit ännu mer så. 

Hur har du, som äldre och mer rutinerad spelare, axlat papparollen i laget? 

- Det kom naturligt när man kom hem till Onsala – “att Joel har spelat på högre nivåer och spelat där och här”. Då fick man ta lite mer plats när de yngre kom upp. Vi var flera spelare födda 1995 när jag kom tillbaka. Då blir det även lite delat ansvar. 

Säsongen 2023 lyckades Onsala BK knipa seriesegern före tabellen Västra Frölunda IF och ta steget upp till Ettan. Båda klubbarna slutade på samma poäng men Onsala BK hade bättre målskillnad.

- Fram till sommaren spelade vi vår bästa fotboll. Vi hade även Berntsson som gjorde 19 mål på 12 matcher. Då kändes allt väldigt enkelt och allt flöt på bra. Sedan lämnade han för Sollentuna. Det var lite kruxigt att få ihop det när vi tappade mycket mål. Vi vann fler matcher med 1-0 och 2-0 än 3-0 och 4-0 som tidigare, säger Palmquist. 

Hur var känslan när ni lyckades ta steget upp? 

- Jag önskar att jag kunde fått vara med på hela resan från division tre- och fyra-åren även om det inte var fel i Varberg och Ljungskile. Just att man är så bra polare med alla och spelat tillsammans sedan gymnasiet. Att äntligen ta steget upp med moderklubben - inget kommer att slå det. Det är nog det bästa jag har upplevt fotbollsmässigt.

Nu laddar Onsala BK för debutsäsongen i Ettan. Truppen är lokalt förankrad och sammansvetsad men något orutinerad på högre nivå. 

- Det kommer inte vara lätt. Lagen är mycket tydligare, försvarsspelet är mer rejält och alla spelare vet vad de ska göra. Det blir en utmaning. Vi kommer vara nykomlingar och underdogs men jag tror att inte vi kommer tänka på det. Vi har visat via spel i Svenska Cupen att vi kan mäta oss mot bättre motstånd. Exempelvis att vi slog ut Örgryte och tog oss till gruppspelet. Varje match blir historisk för oss, säger anfallaren. 

Vad blir viktigast för er rent spelmässigt?

- Vi har pratat mycket om det - att vi inte ska gå ifrån vår spelidé utan lita på den. Samtidigt finns alltid möjligheter att förändra i fall det går sämre. Det har tränarna Adam (Fogelblad) och Calvin (Soberon) varit bra på. Att ändra i detaljerna men inte gå ifrån identiteten. Vi kommer tugga på och visa att det kommer funka. 

I ryggen har Onsala BK stödet från läktaren. Sedan ett par år tillbaka har en ungdomsklack växt fram och stöttar klubben i vått och torrt, något som uppskattas mycket från spelarna och ledarna.  

- Jag har sett flera lag i serien, även i division två, som har många unga som hejar på sitt lag och gjort det till en grej. Det är hur kul som helst. Vår klack är mellan 10 och 13 år gamla. De ska ha all kredd. De målar flaggor själva och gör tifon. Det är jättekul och vi är väldigt noga med att gå och tacka dem. De är inte rädda för att komma fram och snacka – och de får vara med i omklädningsrummet när vi har vunnit. Det blir en sån grej att de får vara med på ett närmare plan, avslutar Joel Palmquist.